Death Proof

Den mest klockrena femma jag sett på väldigt länge, men det är också länge sedan jag såg en actionrulle av liknande klass. Jag vet inte vad jag ska säga om handlingen, men scenerna, dialogerna och karaktärerna är lysande. Soundtracken är som vanligt i Tarantino-rullar enastående.

Det är svårt att hitta på något mer att skriva då jag känner att jag har slut på superlativer.

Jo, min brist på blygsamhet förbjuder mig att inte berätta om min egen bakgrund som stuntman, den gången jag åkte på bakluckan Hans farsan Volvo 244, fast det gick inte lika fort och det var kanske inte ett stunt, mer en fyllegrej, det gick inte lika fort heller. Men jag fick hjärnskakning vilket i sig är en bedrift för hjärnan var väl en av de kroppsdelar jag inte använde vid tidpunkten för olyckan.

Förutom mina minnen från fornstora dar får den här rullen mig att minnas min gamla mamma. Hon skulle ha gillat den här filmen, dels för att hon verkligen gillade Smokey and the Bandit, dels för hon gillade filmer där skurkarna fick på käften, hon brukade sitta och luftboxas framför TV:n.

Förrutom morsan är det enda jag saknar nu en cheesburger från Big Kahuna…

Eller en Margerita.